Projektplan

1. Projektnamn:  
Keramiker och skulptörer i samverkan för att utveckla metoder för formgivning, byggande och brännning av stora keramiska skulpturala verk.

2. Projektidé:
Utveckling av teknik och design för på-plats-byggda stora skulpturer, i samverkan mellan keramiker och skulptörer på Gotland. Att vi här på Gotland blir världsbäst på att formge, bygga och bränna stora keramiska skulpturala verk.

Idén till detta projekt har vuxit fram under de senaste tio åren.
För att bygga och bränna så stora keramiska skulpturer som det här är frågan om, behöver man hjälpas åt ett antal personer. Därför startade vi hösten -07 den idéella  föreningen: Nya Tekniker för Keramisk Skulptur(Nyteks).
Förra vintern var Eva och Åke Nobling i Sydindien för att studera och pröva på att själva bygga tempelskulpturer (upp till 5 m höga) enligt Tamil Nadu´s tradition.
Helena Andreeff och Staffan Laurin reste för andra gången, februari 2008 genom Tamil Nadu (på resa till krukmakarby i Laos) och nu för att besöka Eva och Åke inför planering av Ayanaarprojektet/ ett metodseminarium.

Hösten -08 tog idéen till projektet mer fast form. I november återvände Helena och Staffan till Laos.  Åke och Eva påbörjade förberedelserna inför projektet. Kontakt togs med Indien, undersökte vägarna till arbetstillstånd, visum, etc. för att bjuda hit krukmakare/skulptör från Tamil Nadu.
En preliminär inbjudan till första metodseminariet skickades ut. Den blev snabbt fulltecknad. Kontakt togs med företag, föreningar och offentlig sektor. Offerter begärdes in, samverkanspartner och styrgrupp engagerades, budget upprättades.

3. Erfarenheter från tidigare projekt.  +  4. Vilka ska genomföra projektet:
Projektet genomförs av föreningen Nya Tekniker för Keramisk Skulptur.
Projektledningen består av Eva och Åke Nobling, Helena Andreeff och Staffan Laurin (har F-skattsedel).
Eva och Åke har arbetat med keramik i ca. 30 år. Under 80-talet mycket med kursverksamhet, ofta riktad mot bild- och formlärare. Förutom med keramik som inriktning, även bild, ord och andra uttrycksformer. Båda är även utbildade bildpedagoger. Såsom det arbetade de bl.a i en projektgrupp som planerade, byggde upp och genomförde ”dåtida samtidsinriktade” konstutställningar (tidigt 80-tal), på Nationalmuseum, Kulturhuset i Stockholm och Eskilstuna Konstmuseum. Varje utställning varade c:a 6 veckor och innehöll pedagogisk verksamhet under hela utställningsperioden.
Tidigt –90-tal var de engagerade i ett keramikprojekt i Sydindien.
Boende och verksamma på Lokatta Keramik i Barlingbo på Gotland sedan 1996. De är även ansvariga sedan dess, för beredningen/produktionen av Sveriges enda stengodslera och bereder också gotländsk lergodslera åt keramiker på Gotland och på fastlandet.
Sedan tio år har de i sitt eget keramiska arbete experimenterat mycket med inblandningar av organiskt material i skulpturlera. De har utvecklat en egen metod att bygga keramik, halmlera. Nu känner de den så pass att de kan föra kunskaperna vidare till andra. Eva och Åke har mycket goda kontakter i hela Sverige, både bland keramiker/krukmakare och keramikindustrin, samt till specialkunnande inom det keramiska området.
Kontakterna med krukmakarna/skulptörerna i Tamil Nadu påbörjades för fem år sedan.
Det är knappt mer än ett handfull västerländska keramiker som haft direkt kontakt med dessa Ayanaarkrukmakare. Åke och Eva känner ett amerikanskt keramikerpar i Pondicherry(c:a 30 mil från Pudukkottai) som sedan fyrtio år driver Golden Bridge Pottery: Ray Meeker och Deborah Smith är behjälpliga med kontakterna till krukmakarna, som endast pratar tamil.

Helena Andreeff och Staffan Laurin lever och verkar på Isums Gård i Atlingbo. Gården är till vissa delar K-märkt, utgör en inspirerande miljö och är en kulturell mötesplats för konstnärer och kulturintresserade. Gästerna består av både nationella och internationella besökare. Helena och Staffan har genom omfattande arbetsresor ett brett internationellt kontaktnät över hela världen.
De arbetar som konstnärer/skulptörer sedan tidiga tonåren. De var bl.a med och startade Gotlands Konstskola och arbetar där fortfarande, samt med Design/Konstrutionslinjen på Högskolan i Visby. De var huvudansvariga för genomförandet av projektet Genius Loci/Baltic Skulpture –93. Deltagit i åtskilliga skulptur-seminarier/ workshops, utställningar i bl.a Sverige, Frankrike, Tyskland/Berlin och Turkiet. I 10 år utbildade de unga akademikonstnärer från Turkiet att läsa barns bilder, bygga upp ateljéer/skolor för gatubarn i bl.a. Istanbul och Diyarbakir (stödda av Sv.Institut./SIDA samt av inhemska företag).
Helena var ensam projektledare för Skulptörförbundets 25 årsjubileum 2000 i Vinterviken, Sthlm. I början av 70-talet var hon lärare i Afrika/Liberia/Buchanan på Internationella Skolan. (Har fortfarande kontakter där om uppbyggnaden efter kriget.)
Helena och Staffan bedriver sedan ett par år tillbaka ett utvecklingsprojekt i en keramikby invid Luang Prabang i Laos. Arbetar sida vid sida med krukmakarna att tillföra nya och glömda(efter kriget) material, tekniker och metoder. Har bl.a. byggt om deras uråldriga jätteugnar till mer effekt. Planerar med repatrierad laoitisk arkitekt från Sidney, en skulpturpark på en ö i Mekong med internationell ”artist in residens”, samt bygger i Luang Prabang upp en internationell kulturfond.
Helena och Staffan har besökt krukmakarbyarna runt Pudukkottai/Tamil Nadu/Indien 2005 och 2008.

5. Syfte och målgrupp:
Vi vill samarbeta med andra gotländska keramiker och skulptörer för att kunna bygga och bränna stora(upp till 5 m höga)keramiska skulpturala verk.

I Tamil Nadu i Sydindien, finns sedan ett par tusen år tillbaka en kunskap att bygga stora keramiska skulpturer till guden Ayanaars ära. Ayanaar är byarnas hinduiska skyddsgud och skulpturerna består framförallt av stora hästar. En del är fem meter höga, byggda i ett stycke och brända ”på plats” (in situ).
Dessa hästar är de största keramiska föremålen byggda och brända i världen, någonsin.

Under resan till Tamil Nadu förra vintern besökte Åke och Eva ett stort antal byar, framförallt i trakten av Pudukkottai i Tamil Nadu. Likaså besöktes många tempelområden, vissa med hundratals, månghundraåriga, tempelskulpturer. De bekantade sig med flertalet krukmakare som fortfarande bygger dessa skulpturer. De var även med och byggde en del skulpturer själva. Ett antal av dessa platser och krukmakare återbesöktes under Staffan och Helenas vistelse i Pudukkottai.
Resan fick delvis stöd från Svenska Institutet.
Spridningen och omfattningen av skulpturbygget i Tamil Nadu har minskat de senaste 50 åren.
Bland annat p.g.a att även det indiska samhället blir allt mera urbant och sekulariserat med en minskad religiositet. Betong har även börjat bli ett konkurrerande material.
Risken finns att kunskapen att bygga dessa keramiska skulpturer, på sikt ska försvinna.
Denna kunskap är världsunik och något som måste tas tillvara.
Därför vill vi föra den hit till Gotland, här vidareutveckla den, t.ex. genom smidigare bränningsmetoder och på sikt även sprida den vidare ut i världen.

I augusti –08 deltog Helena och Åke i en 2-veckors workshop/seminarium i Lidköping. Denna leddes av en världskänd dansk keramiker/skulptör vid namn Nina Hole. Hon har sedan 10 år tillbaks utvecklat en teknik att bygga stora arkitekttoniska keramikskulpturer brända ”på plats”, så kallade ”självbrännande” skulpturer. Hon har i workshop-form byggt ca.10 st. spridda över alla kontinenter.
Den Helena och Åke var med att bygga i Lidköping var nästan 4 m. hög. Även denna teknik vill vi tillföra Gotland, vidareutveckla och förmedla ut:
Att kombinera Ayanaar-teknik och Nina Hole-teknik, samt hitta en egen att förnya och utveckla. Att på Gotland samla en kunskapsbas bland keramiker och skulptörer. En unik kunskap att bygga och bränna riktigt stora keramiska skulpturala verk. Det vi vill göra här har aldrig blivit gjort tidigare. Keramiker och skulptörer från hela världen kommer att vända sig mot Gotland för att ta del av vad vi kan här.

6. Projektets mål:
Projektets mål är att tillföra Gotland ny kunskap, utveckla denna kunskap och sprida den vidare.
Vi vill bygga upp en kunskapsbas som flera sedan kan utnyttja vid behov, t.ex. genom konsultation, få hjälp med byggandet och brännandet av stora keramiska skulpturer.
I förlängningen kan vi kanske bli ett ”Gotland International Center for Ceramic Sculpture”.
Självbärande och självfinansierat.
Idag finns ett keramiskt center i Norden: Guldagergaard i Skaelskör, Danmark. www.ceramic.dk
Vi kan i framtiden ta på oss uppdrag att resa ut på andra håll i Sverige och utomlands för att bygga skulpturer brända ”på plats”, där de sedan ska stå. Även hålla workshops/seminarier för dem som önskar lära teknik och tillvägagångssätt.

Den ”självbrännande skulpturen” vill vi gärna utföra i Visby. Bygget pågår c:a två veckor. Efter en veckas torkning sker sedan bränningen (med ved, pellets, RME e.d.) under ett par dagar fram till ”final” när maxtemperaturen nås.
Vid finalen av bygget i Lidköping i aug. –08 bestod publiken av ett antal tusen personer.
Vi skapar kultur, lockar publik och skapar konst som står kvar där den är bränd, med ett evigt värde.

7. Genomförandeplan med tidsplan:
Projektet består av ett antal olika delar, nämligen:

Första Metod-seminarium:  augusti -09
15 deltagande keramiker och skulptörer.Vi bjuder hit Palanichamy från Pudukkotai, Tamil Nadu, Sydindien. Han ska under två veckor lära ut konsten att bygga stora keramikskulpturer enligt Tamilsk tradition och teknik. I grupper med 5 deltagare bygger vi 3 stycken drygt 2 m höga skulpturer på mobila ugnsunderreden.
Skulpturerna som byggs under seminariet, kommer efter torkning att brännas i första hand med rapsolja, alternativt biogas.
Under tiden som byggena behöver”torka till”, för att kunna byggas vidare på, finns tid för varje deltagare att presentera eventuella specialkunskaper, visa och berätta om sitt eget arbete eller annat keramiskt/skulpturalt ämne.
Seminariet blir också ett bra sätt att arbeta ihop en grupp som fungerar tillsammans i praktiskt arbete.
Palanichamy bör stanna 4 veckor. Han behöver acklimatisera sig några dagar, samt tillsammans med projektledningen förbereda det praktiska och pedagogiska  upplägget innan seminariet.
Tolk behöver engageras eftersom Palanichamy, likt de andra Ayanaar-krukmakarna endast talar tamil.
Arbetet är tänkt att ske på Lokatta Keramik i Barlingbo.
Boendet och den sociala samvaron på Isums Gård i Atlingbo.

Utveckling  av bygg- och bränntekniker.
Pågående under hela projektperioden.
I Indien bygger de upp en provisorisk ugn runt om skulpturen som de förfärdigat, eller bygger upp skulpturen i en hästskoformad ugn utan tak. I båda fallen byggs ett ”engångstak” upp genom att ”ugns-rummet” fylls upp med krukor, täckta av krukskärvor, med ett tjockt lager halm ovanpå och såsom”grädde på moset” ett lager ”ler-slicker” (lös lersmet) som strykes över toppen.
Detta är en mycket arbetskrävande metod. Bränningen (med ved) når inte upp till mera än 800° - 900° C.
För att skulpturen ska bli frostbeständig (i vårt kallare klimat) krävs stengodslera och en temperatur helst på 1200° C eller strax därunder.
Nina Hole lindar ”keramisk fiber” (som ”rockwoll”, men tål temperaturer på 1300° C) runt skulpturen och eldar med ved.
Nackdelen här är att den mycket dyra keramiska fibern oftast bara kan användas en gång, samt att eldstäderna blir kvar som en sockel under den färdigbrända skulpturen. Skulpturen måste i sin tur vara utformad som en ”skorsten” då den utgör en del av ugnskonstruktionen, vilket begränsar den konstnärliga uttrycksformen.

Dessa bränntekniker behöver utvecklas. Mobila ugnsunderreden behöver konstrueras och tillverkas, samt rapsoljebrännare.
Prov med andra bränslen: ved, pellets, RME, biogas, etc.
Ugnskonstruktion: keramisk fiber är ett mycket bra material, men kanske i en omformbar ugnskonstruktion med lösa vägg-element som kan anpassas efter skulpturens form.
Här finns massor att göra.
Projektdelen ”utveckling av bygg- och bränntekniker” är öppen för alla deltagarna på metod-seminariet och även andra intresserade.

Samverkansparter: Källunge Verkstad, Halner Gård och Cementa.
Extern konsulthjälp kan behövas köpas in. Kontakt finns med expertis från ”Höganäs-Bjuv”, ledande i ungseldfasta material.
Inom detta delprojekt är det tänkt att vi ska experimentera fram bästa sättet att bränna skulpturerna,  som byggs på det första metod-seminariet, samt den ”självbrännande skulpturen”.
Det bör finnas möjlighet för deltagarna att kunna bränna en del individuella mindre skulpturer att experimentera med.

Andra Metod-seminariet:
September 2010. 15 deltagare.
”Självbrännande skulptur” kallas den teknik som Nina Hole arbetar med.
När Åke och Helena var med på workshopen med självbrännande skulptur i Lidköping, aug. –08, fick dom mersmak på ett eget bygge.
Arbetet var mycket engagerande och roligt. Det gick bra, men vissa detaljer kunde helt klart förbättras.
Därför vill vi i sept/okt. –09 bygga en egen självbrännande skulptur på en publik plats här på Gotland.
Lämplig kväll för final kan vara Kulturnatten i Visby.
För val av lämplig plats har vi hjälp av styrgruppen bestående av: Anita Kullström/ Högskolan, Hans Klintbom, Lasse Pettersson/Botaniska Trädgården, Carin Johansson/Stadsarkitekt, samt Lisa Östman/chef för Bygglov.

Seminariedeltagarna arbetar praktiskt med bygget av den ”självbrännande skulpturen” under 2 veckor. Under den tredje veckan, när skulpturen torkar innan bränning, sammanfattas kunskap och erfarenheter som samlats under projektets gång. Därpå bestäms hur det fortsatta arbetet skall organiseras efter att projektet är avslutat.

Dokumentation.
I form av en välarbetad skriftlig rapport, på föreningens hemsida samt genom internationell
fackpress.
Vi planerar även att dokumentera projektet i form av en dokumentärfilm, som vi söker finansiering till på annat håll.

Hemsida.
På svenska och engelska för att hålla kontakt med föreningens medlemmar, seminariedeltagare, keramik- och skulpturvärlden nationellt och internationellt.

Administration.
För professionell hjälp med den ekonomiska redovisningen.

8. Plan för hur vi ska sprida resultatet:
Förutom skriftlig rapport, hemsida, och dokumentärfilm, avser vi att föreningen om ett och ett halvt år har c:a 20-30 medlemmar, som främst har kommit till genom metod-seminarierna.
Våra intentioner är att samla ett mindre antal kunniga, aktiva medlemmar som fungerar bra i arbetet tillsammans, både teoretiskt och praktiskt.
Medlemmarna utgör en kunskapsbas och en motor för andra keramiker och skulptörer på Gotland, nationellt och internationellt.


9. Övergång till ordinarie verksamhet och vision inför framtiden:
Föreningen Nyteks fortsätter arbetet genom konsultation, anordnar seminarier/workshops, säljer rapsoljebrännare, hjälper till att bränna åt andra t.ex. kan vi fungera som en resurs åt Gotlands Design Center. Vi kan ta på oss att bygga och bränna skulpturer ”på plats”, samt kunna utföra arkitektoniska byggelement enskilt eller för byggindustrin, även utanför Gotland.
För detta tar föreningen betalt, så att det ger ett visst överskott, som kan finansiera föreningens fortlöpande verksamhet. Föreningen ska inte vara beroende av något årligt verksamhetsbidrag.

Under 2011 har vi en vision att kunna arrangera ett internationellt seminarium på Gotland.
Ett kunskapsutbytesseminarium på temat monolitisk (i ett stycke) keramisk skulptur bränd ”på plats”, med deltagarna i 6 grupper: från Gotland, Tamil Nadu/Sydindien, andra exempelvis från Baltikum, Polen, Danmark, USA, Frankrike?
Varje grupp bygger en monolitisk stor keramisk skulptur som bränns på 6 olika platser på Gotland. Byggena pågår c:a två veckor samtidigt. Under veckan, som skulpturerna behöver torka innan bränningen, utbytes kunskaper och erfarenheter emellan de olika grupperna. Därefter bränns skulpturerna samtidigt eller efter varandra.
Kanske avtäcker vi skulpturerna när topptemperaturen är nådd för att få det maximala skådespelet. Byggena, bränningarna och finalerna blir en publik attraktion.
Skulpturerna kommer att bli bestående för framtiden och utgöra en skulpturpark spridd över ön: ”Monolitic Ceramic Sculpture Park of Gotland”.
I fortsättningen kan föreningens arbete utgöra grogrunden för ett framtida ”Gotland International Center for Ceramic Sculpture”.

Sammanfattningsvis:
Projektet främjar tillväxtfaktorer som kultur, konst, livskvalité och ligger väl i linje
med Vision Gotland 2025.
Det finns en stor utvecklingspotential i att gotländska konsthantverkare och skulptörer
inom det keramiska området vill samarbeta med varandra för att skapa en
innovativ spjutspets.
En spjutspets som inom sitt område kommer göra Gotland till en mötesplats nationellt
och internationellt.